Kapitel 3 - Who are you?

Tidigare i Only You: Jag ligger där och kan knappt andas, försöker få inte syre men det va nästan omöjligt. Plötsligt hör jag hur en dörr stängas och en orolig Viggo slänger sig vid min sida. Mitt medvetande försvinner sakta men Viggo försöker hålla mig vid liv. Åh.. huvudet snurrar och plötsligt stänger hela kroppen av.
 
Efter ett stressigt samtal från Viggo om att hennes mamma hade attackerat Andie blev jag orolig, lagt på i örat på Viggo och skyndat mig upp, sprungit ut till bilen, kört iväg den hem till Andies ställe. 
Nu sitter vi på sjukhuset och väntar otåligt.. eller ja Viggo väntar. Självklart jag med men försökte lugna ner mig medans Viggo gick runt i cirklar och stressade upp sig
''Vigs, calm down! She's strong okay! She will make it.. '' just då kom en doktor ut med glad ansiksutryck. Vi reste oss upp och doktorn mötte oss.
''I'm doctor. Maurice and Andrea is stabil for the moment so she made it, you can go visit her now. '' 
''Thank you soo much doc! Thank you. '' jag tackar snabbt medans Viggo skakar hand med honom och tackar honom tusen gånger, jag försvinner in på Andies rum. I rummet hänger andertag och svettinga stunder, livräddning... jag blev smått rädd när jag kände hur tätt rummet var,
Andie låg i sängen, luft som konstant ger henne syre, hennes bröstkorg åker upp och ner som tyder att hon har liv.
Jag öppnade sakta ögonen men stände dom snabbt i det ljusa ljuset som dödade mina ögon, jag blinkade med ögonen för att vänja mig vid det starka ljuset, jag kollar mig omkring och känner hur paniken stiger. Jag andas fortare och fortare, hur hamnade jag här? Varför ligger jag här? Va hände med mig? Massa frågor cirkulerar i huvudet på mig och jag undrar fortfarande vad som händer... 
''Andie? Hunny.. '' plötsligt känner jag någons hand smyga in i min, jag kollade åt sidan och drog åt min hand när jag såg den mysteriska människan ligga där. 
''who are you? '' min trassliga röst skärde sig i min mesiga fråga. Han försökte ta i min hand igen men jag drog mig undan. 
''leave me alone.. '' väste jag fram. Dom drog sin undan och jag tryckte på en röd knapp jämte mig, en sköterska kom in i rummet
''oh, god that your awake hunny.. '' 
''please, can you escote this men out of the room please. '' kvinnan tittar på männen som hon ber ska lämna rummen. 
''what? No! You can't escote us out! She needs us.. i'm her brother.. don't you remeber me Andie? Andrea! '' det va det sista jag hörde från killarna, dom var ju läskiga, vadå min bror? Skulle inte tro det. 
Jag fattade ingenting? Eskotera ut oss? ... Vad är det förfel med Andie? Doktorer flög in och ut genom hennes rum, tillslut kom doktorn med papper i händerna, han drog sin hand genom håret, blåste uppgivet ut syre och tittar frustrerat på papprerna en sista gång
''What's going on doctor? '' 
''Well, it seems like when she got strangled some memories disapeard, Does things are very normal.. ''
''but will her memorie come back? ''
''That's the problem.. i don't know if they ever will come back. ''

Lite drama! Kommentera nu då :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback