Dance Our Tears Away Fanfiction ♥

Jag trött på Jake.. att han jämt och städigt kör över mig med massa andra tjejer.. Att göra slut, vara tillsammans? Gillar han mig eller inte? Det är otroligt störigt!

Jag älskar - Älskade Jake, vi hade faktiskt en tid innan han blev en jerk och dumpade mig, blev tillsamms gång på gång. Denna gången höll den iallafall 1 månad innan han dumpade mig igen! Snart vill han bli tillsammns ingen och sedan dumpa mig för en annan bimbo! Men denna gången så kommer de inte o hända! Han ska fan inte köra med mig någon ner, vill han vara tillsammans med Jennie så får han de! Like i give a shit nu? Jag är bara trött på honom! Så jävla trött! Jag orkar inte mera! Han e så patetisk! Jag reste på mig och kollade på Nelsie som sminkade sig

''your right Nels! I should go out party and show i'm not a little bitch who cries over nothing! I Should be proud over myself! ''

''That's the spirit girlfriend! '' skrattade Nelsie och jag log innan jag rotade mig igenom garderoben snabbt innan jag hittade den perfekta outfiten för festen! Nu ska jag visa Jake att jag är ingen run over! Kan också hitta vilken kille jag vill! Precis när jag vill! Hu! Ska visa han!

 

Konkandes går jag upp för trapporna, jag släpper ner mina väskor och tar tag i den polerade ny svetsade dörrhandtaget i trä och andades in och ut. Jag drar upp dörren, tar mina väskor och stiger in i den varma skolan. Miami.. varmt! Tjejer i korta shorts flyger igenom korridorrerna. Killarna i sina snapbacks, toptank tröjor med magrutor gömda under tröjan och muskler visandes. Raybans över huvudet, tank top till början av navlen och lagom korta shorts klär min kropp medans jag konkades gick genom korridorren för att hitta rätt. 

''Ehm excuse me.. do you know where the pricipal office is? '' frågade jag närmaste tjej, hon tittade knäppt på mig, började skratta och gav mig en äcklig blick

''Who the hell do you think you are? Talking to me? Bitch please '' hon flög förbi mig med hennes två stalkers till kompisar försvann med henne. Jag satte mig frusterat ner i soffan som var bakom mig och jag suckade lågt

''hey.. '' när jag trodde allt var hopplöst då kom en ängel och räddade mig i nöden

''Hi.. '' hon log snett o förstod att jag inte .. defenetift inte var här ifrån! 

''i'm Ollie, Bloom. You are? ''

''Andie. Andie Swahnson '' jag ställde mig upp, skakade hand med Ollie

''Nice to meet you, you seems lost.. where are you going? ''

''Pricipal office.. any idéa where i could find the office? ''

''yeah.. follow me '' jag ställde mig upp, drog med mig mina väskor

''here, let me help you! '' hon tog en av mina väskor och började gå till hissen jämte trappan. 

''Thank you. ''

-

'' This is my room.. witch is yours? '' hon nickade åt vänster och tydligen blev vi grannar. Jag log, tackade igen för hjälpte hon gav mig och sedan öppnade rummet med nycklen jag hade fått

''by the way, '' hennes ord fick mig att stoppa för sekunden

''your gonna love Lie.. she's so sweet! Have a nice day '' med det stängde hon vinkandes dörren efter sig. Jag kollade konstigt innan jag öppnade dörren och steg in, rummet såg som ett vanligt collage rum. Vita found väggar med 2 garderober, en byrå, 2 sängar en i vänstra hörnet de andra mot väggen, toalett och en liten mini hall. Rummet var stort och rätt fint för att vara ett collage rum. På sängen mot väggen låg en tjej med långt brunt hårt svepandes runt henne i liggandes ställning, hade mjukis byxor på sig och en tank top, pillandes på sin mobil

''Ehm hi.. '' mumlade jag fram. Hon kikade snabbt på mig och sedan tillbaka på mobilen, låste sedan den och reste sig upp till sittandes ställning

''Hey '' hon ställde sig upp, jag drog in resväskorna in i rummet. Ställde dom mot väggen av mini hallen och gick mot den stående väggen

''I'm Natalie.. ''

''Andie, Andie Swahnson. '' skakadens hand i hand. 

''Welcome to our room, nice to have a roommate now when i have been alone for 2 months.. nice to have company ''

''well good for me then! '' skrattade jag fram

''but hey, your not american.. where your from? ''

''Born in Ireland but lived in England ''

''ofcourse.. your accent! Love it! '' jag fnissade innan jag drog av mig mina gröna All stars converse low shoes, puttade dom mot väggen och slängde mig på min nya bäddade säng.

''Wanna go to a party later? I can show you too my friends Olivia, Jessie and Nelsie! and maybe we all could talk? ''

''Sure, who's party is it? ''

''Austins.. '' 

''Oh, okay '' helt nonchalant svarade jag innan jag grävde upp mobilen och började skriva till Viggo och Niall att jag var framme i varma Miami

''So how is it in London? ''

''Cold. Boring.. ''

''then i should say.. welcome to Miami Usa! '' jag skrattade lågt innan jag slängde mig mot sängen och gnolade tyst för mig själv.

''Miami.''

 

 

När dörren smälts igen, Jack försöker bedöva sin kind medans alla frågar ifall han är okej förutom jag som tyckte att han förtjänade de lite men samtidigt en otroligt skön känsla på något konstigt-egoistiskt sätt så reste jag på mig och uppmärsamheten fördes mot mig.

''Excuse me.. '' 

''Where are you going? ''

''Apologizing.. ''

''For what? '' Viggo och hans efterblivna frågor, Natalie smackade till honom i bakhuvudet och skakade trött på huvudet

''for what she did to Janice your egg! '' jag vände ryggen mot dom andra och följde efter Janice.

 

 - Ingen bild i detta kapitel! -

 

 

Ingens Perspektiv: 

 

Tiden flög iväg, Andie känner hur tiden rinner, hon får aldrig ''tillfället'' att berätta om Universitet hon blev antagen till. Att sitta där, höra jämt och ständigt om hur glad Viggo var att Andie äntligen mår bra igen och hon har fått minnet tillbaks gjorde honom otroligt glad men det gjorde det inte lättare att dra upp för ämnet för Andie. 

Att sitta där, höra honom prata om framtida grejer han och Andie ska göra knagde hud från henne, att sitta där och nicka med ett fejkat leende rev upp henne i tusen delar. 

Att höra att det ska åka på kryssning jorden runt och göra nallar och en massa. Andie kunde tillslut bara inte hålla sig, hon va tvungen, syret började ta slut och hon såg säkert röd ut. Att kväva sig själv är kanske inte det bästa altenativet! Man kan ju inte kväva sig själv... hon önskade verkligen att hon kunde. Tillslut slängde hon sig häftigt bak och chippade efter luft, att ha släppt ut sig och gav sig ännu en gång för ''Självmordsförsök'' 

''Andrea? What are you doing... '' Chippadens försökde hon lugna ner sig och andades lugnt in medans Viggo storögd tittade på henne

''Trying to make suicide... ''

''Why.. are my idéas that bad? '' Andie suckade och hon bara väntade inombords hur hans humör kommer ändras. Bara väntar på stunden.

''No.. it's none of your idéas.. they are all great. it's just that.. ehm. ''

''What? ''

''I'm going to college in 2 months time.. '' BANG! DÄR SPRACK DEN! Bara vänta på reaktionen.. 

Där förstenad sitter Viggo, tar och suger in varenda ord jag yttrade till honom. 

''okay.. where? '' det kändes som han skulle explodera mitt framför nästan på Andie, att yttra något ord känns som han ska övervälla och skrika på mig i butiken.

''Melloniecárds.. ''

''Where? Here? In London... even in UK? ''

''No.. Miami in US.. '' hon var alldeles för rädd för att ens yttra orden till honom. Han nickade förstelnat och tog det bättre än vad jag trodde att han skulle... men bara vänta. Han kommer att nämna det i nästa gång vi bråkar, Viggo är alltid så, för att vända något emot mig! ALLTID.

''So... let's talk about something else.. ''

''Let us just go home shall we? '' han reser sig hast, krånglar ur sig några sedlar. Slänger det härst på bordet innan han flyger ifrån affären, medans jag står kvar helt förvirrad. Tog han det bra eller inte? 

Mina ben verkar reagerar så jag springer ut efter Viggo som har kommit en hel del från mig

''Viggo please don't be mad at me.. i'm sorry! It happend when my head was all gone! I planed it with Enessa but i don't even know if she will even go.. ''

''It's okay.. '' muttrade Viggo fram

''Okey then.. why in a big hurry? '' hans hastighet saktar genast ner och Andie flåsar jämte honom, han gav henne ett fjantig blick innan han tittar framför honom och mötte folken som sprang runt omkring runt om honom. Att man Aldrig är ensam.

''because i wanna go home and i'm tierd.. ''

''oh yeah really? ''

''mhh.. really. ''

''Fine. '' Andie tänkte inte slösa sin tid på att säga förlåt till Viggo som barnslade sig, hon ökade sin hastighet och lämnade Viggo ensam på vägen med tankarna sakta bortförda med Andie hack i häl. Varför ska hon lämnade Andie Viggo igen när hon äntligen kom tillbaks? Han som hade saknat henne såsåså! Och nu inom 2 månader försvinner hon.. 

Men som sagt. Det va bättre att få reda på det nu än sen.. eller? Emotions running like a dog everywhere.

---

Jag vet. Kort. Men det va allt jag fick ur mig, värre en bajs! Jag vet! Jag vet jag vet, fortfarande i Kiss-Bajs ålden! Men det får ni leva med okey?! Kan ni krama fram någon kommentar kanske? :) Pusssii!

 

 

Kvällen 2 dagar innan vi skulle bli vräkta ur huset försvann jag ut, jag klarade bara inte mer av Enessas eviga tjat. När jag väll försvann var jag med Niall rann tiden så när jag kom hem var jag dödstrött, dagen efter vakna upp till ett tomt hus, allt som är kvar är min säng, mina grejer ner packade som jag missade igårkväll för jag var så sömning och somnade direkt. Att gå till runt i den väldigt stora och toma lägenheten plötsligt ser en lapp uppklistrad på huvuddörren ute i hallen, signerad av Enessa

 

Enessa. 

Att packa ner resten av grejerna, montera ner sängen och ringa Niall för att hjälpa mig ... det kändes hur jävla gött som helst, Speciellt när jag äntligen lämnade av nycklarna till ägarna runt om stället vet du hur skönt de kändes eller? Det känndes skönt på någon obehagligt konstigt sätt. När han släppte av mig hemma igen hos mamma fick mig att få gamla snillebilder från när man va ung.

''Thank you for everything Niall, just drop off the things here and i can put them inside myself ''

''no-no let me help you.. ''

''No, really i'm fine.. '' han reste sig från förarsitsen och började dropa av mina grejer utanför huset. Fast jag knappt känner Niall så är han så grymt snäll och hjälpsam.. När Niall kör iväg för att jobba står jag utanför huset, jag suckade innan jag knackade svagt på dörren, plötsligt kommer någon kille öppnades ser ut som någon i min ålder fast liteee äldre.. han såg ut som. Mig. 

''Andie? ''

''Yeah... i'm back. '' mumlade jag och fick en kropp överslängd på mig i en påträng kram. Viggo kramade hårt om mig och jag log när han drog sig undan och tog tag om mina axlar mjukt och granskade mig

''God what i have missed u sis! '' 

 

-Ingens perspektiv-

När den mystiska pojken hade lagt sina solbrända armar runt om den förvirrade och fulla lilla Andie öppnades en ny värld för den mystiska pojken. Han blev stum, som det vorde en saga som sattes på replay och aldrig kom ur, den vackra mest människa på jord här, är runt hans armar. 

''Wow '' slank det ur honom. Han kunde inte hålla det, plötsligt släppte han tyst ut ett stön vilket fick Andies förvirrade ansiksuttryck att mjukna upp innan hon fnissade förfult och vände sig om, låsades om att världen hade satts på paus och livet rann inte ut. Allt stannade upp, hon började dansa men den mystiska pojken stod förstelnad över hennes vackerhet. 

''tell me your name beautiful '' slank det ur pojkens små läppar. När han mjukt placerade sina läppar på hennes korta hals, hon fnissade ännu en gång och vände sig om och la armarna runt om hans hals.

''Andie '' viskskrek hon. Pojken drog ur henne från den svettiga klungan av människor som tydligen inte verkade bry sig om morgondagen, som det vorde deras sista dagar vid liv. But you never know right?

När han placerade henne vid soffan och gjorde sig redo för ett samtal med skönheten vid namn Andie

''well Andie, how does it become you are on your own on the dancefloor? ''

''well my buddy just slipped out of my side i guess '' vakterna börjar tömma folk från klubben som tydde att det va stängningsdags. 

''How about to go to my place and talk there? Maybe tomorrow morning you can call your buddy of yours? ''

''Sounds fantastic '' fnissade hon fram. Pojken tog hennes hand och gick ut i klungan där folk trängde sig igenom klubben.

Jag drog ett sista drag med läppglans och stängde igen det innan jag kollade mig snabbt på den lilla speglen, jag ställde mig upp och gick till helkroppsspeglen. Där jag tittade på min härligt coola party outfit. 

''Are you sure your gonna wear that? '' jag vände mig om och kollade på Enessa som stod men den perfekt party dress, jag suckade och vände mig om, kollade mig i speglen och log stolt.

''Yes! What?.. you don't like it.. '' jag mötte hennes blick i speglen där hon tittade på mig.

''Course i do.. it just don't look like: YEY PARTY TIME! .. if you know what i'm sayin' ''

''Well your dress doesn't look special PARTY out either... looks like your been invited on tea-party '' hon gav mig en dödsblick innan hon försvann ur speglens bild. Jag skratta åt hennes svar och tittade ifall jag hade missat något, jag tog upp min mobil och tog en instagram bild

la ut bilden på instagram och många gillade. 

ItsJacksonMinelly: Lookin' pretty as always .. xx 

Den där Jack kunde aldrig ge sig, jag stängde ner mobilen och innan jag försvann ut drog jag på mina boots och väntade in fröken prinsessan som skulle snörra sina Jeffreys. Jag låste dörren och vi gick ut i den varma härliga sommarkvällen till den hetaste klubben i London, Riverside.

- 

När vakten äntligen släppt in oss med våra fejk IDs vi fick av en riktigt awesome kompis kände jag mig dålig men ändå skönt av få släppa loss lite efter 3 års borthållande från klubben hemma i Wembly. Hela klubben vibrerade och flödades igenom kroppen. Jag kände mig inte så värst sugen på någon dricka, hard core nykter kanske? Mina tankar bortrövade drog Nessa bort mig till baren där hon flörtade med en av bartenderna där och smugglade sig en gratis FeverFever - Cola med Vodka - Och försökte väcka till mig till liv

''Hello? '' jag kom tillbaka till verkligheten där hon tittade dumt på mig och bartendern tittade med ett litet leende på mig. Åh Gosh så snygg!

''Uh.. just a Cider please.. ''

''Just that? '' frågade han flörtigt och visste exakt vad han menade

''For the moment, yes just that. '' han nickade innan han fixade min Cider och gav den till mig

''Want some more? Just wave '' han gav mig ett flörtigt leende och blinkade snabbt, mina kinder förvandlades rosa och han försvann fort som ögat. Jag tog cidern och tog några klunkar innan jag vände mig om och kände hur Nessa tog tag i min hand. 

''C'mon, i wanna dance! '' skriker hon innan vi försvann ut på dansgolvet. Där vi dansade till Feed the Dada - Dada life pumpade från dom stora bass högtalarna. Låt efter låt kom och jag blev svettig och gick ur dansgolvet, jag tog en ny drick och kände mig liksom välkommen tillbaka till det gamla! Det va gött.

Efter drickan sprang jag tillbaka dansgolvet där Nessa försvann, jag kollade mig omkring innnan jag reste på axlarna och började dansa. Plötsligt kände hur 2 solbruna händer slank genom min formliga midija och vände mig om kollade på dess blåa ögon. Hur fina ögon ögon är inte det?

Jag brydde mig inte om mer utan bara lät kroppen ta över hjärnan. Dansade och släpte mig själv från alla tankar. Men kommer jag göra något dumt ikväll? Det får min kropp ta ansvar för.

 

Förvånat satt jag kvar när Enessa stormade ut från rummet. Förlorade hon verkligen jobbet? Jag ställer mig upp och kollar mig lite trött omkring och ser hur disken stod i en hög, jag lägger allt i diskmaskinen och satte på den innan jag överlämnade tvätten till maskinen och försvann upp för trapporna in till Enessas rum. Jag knackade snabbt och öppnade dörren utan att vänta mig något svar, Enessa sitter mitt på sängen, handen vid munnen - sådant hon brukar göra när hon tänker - och tittar på tomma intet. Jag suckar innan jag sätter mig jämte henne och tittar på henne några tysta sekunder, 

''You know, it's okay to be sad you know.. '' jag vet att hon hörde va enda ord jag nämde och hon suckade djupt. 

''I really don't let myself cry in front of anybody.. '' mumlar hon. 

''Fine, i don't know what you want from me but please don't shut me out like this! Okay. I'm just here to help that's all.. '' jag reste på mig och tänkte försvinna ut från Enessas rum men hennes ord hindrade mig från att lämna rummet

''I'm sorry, i'm used to be alone and not having someone by my side and support me, i'm just ashamed of myself that's all.. '' mumlade hon tyst fram. Jag suckade och vände mig om och synar henne, hennes blick har äntligen riktas mot mig och ser på mig med ögonen smått uppspärrade mot mig, vilket är lite gulligt. 

''It's okay, but from now on count on me to be there for you... don't shut yourself in, I'm here for you. No matter what okay babe? '' jag satte mig på sängen och kramade hårt om henne, hon log och kramade om mig tillbaks.

''Okay, i promise '' viskade hon tyst och vi satt sammanbindade tillsammans i en evighets långa kramen, jag tyckte de va skönt och varmt. Tystnaden kom mellan oss vilket gjorde stämningen mer Bästa-vän stund enligt mig.

''Okay, enough with the heavy, '' mumlar hon och tar sig bort den förvånats sköna kramen, jag tittar på henne under min lilla lugg som har smygit sig fram utan att jag anat,

''we are going on a party tonight! Hihi! '' hon reser sig hastigt att jag inte ens hann blunda och ta in det hon nyss sa. Va? Vadå fest? Jag ska ingenstans.

''I'm not going. '' säger jag bestämt och Enessa vänder sig om hastigt och suckar uppgivet och släppar sig fram till mig

''Yes you are! When was the last time you we're drunk and had fun? '' jag suckade och kände hur alla hemska minnen började dränka mina tankar, Med Cory och allt. 

''I can't, i made myself a promise to not drink and have fun at the same time, '' mumlade jag och kollade på Enessa som har huvdet lite på sne och kollade frågsamt på mig, jag ser hur mycket frågan lider henne och att hon måste fråga av sig men väntar på min tilllåtelse, som jag för första gången inte låter henne få. Jag reser mig upp och är påväg att lämna rummet men ännu en gång hennes ord stoppar mig,

''aren't you supposted to tell me that it's okay to ask you why? ''

''Not this time.. '' viskar jag och vänder mig om och kollar på henne

''Well how can i know? I can'- ''

''I will tell you sometime but not today.. '' mumelviskade jag till henne och gick ut ur dörren. Jag stormar ner för trapporna och sätter på tv som jag stände av innan och ser Simsons är på, jag kollar men känner hur min humor har försvunnit. Jag kan inte ignorera allt som har hänt och låsas skratta åt ett program som är barnsligt och för äcklig humor som jag ändå skrattar till då och då. Jag överlevde med problemet innan men grejen är klarar jag av detta igen? Att gå igenom alla jobbiga faser som jag fick lida mig igenom pgv av en dum fjantig fånig fest som jag helst skulle ignorera och ha en hemmakväll för mig själv, att gråta igenom allt jobbigt genom att titta på sorgliga filmer som får mig att hulka och snyfta sönder min armtröja som blir helt snorig och blöt. Jag klarar inte av de igen, det är ju inte filmerna jag gråter mig igenom utan minnerna. Dess alldeles för fina minnen som bränner mitt bakhuvud som jag förlänge sen tog mig samman och stängde inne i en liten ask där den snart skulle börja brinna som idag blev den dag den skulle brinna sönder och hur alla minnen skulle härja fritt omkring mig, att få flera sömnlösa nätter och mardrömmar men få drömmar jag önskar kunde sättas igång på Replay om och om igen, att uppleva gamla minnen som var makalöst roliga och kommer aldrig få upplevas igen. Men jag är ändå glad när jag var under den hemska perioden kom ju Enessa där och stöttade mig igenom allt och mamma, min bror som jag inte har sätt på ett tag. 

''C'mon, let's go okay? Please '' Enessa kan vara en riktig stalker men hon är min vän och om jag inte kan berätta varför jag beter mig så här kan jag åtminstonde gå med henne för att inte visa att jag är något Mongo som inte har något liv utanför!

''Fine, but if it's boring i'm leaving the first thing i will do okay?! ''

''YES YES YES PROMISE! '' hon stände av teven framför mig och skakade på sin lilla rumpa hon hade och gjorde en såkallad ''segerdans'' innan hon drog upp mig från soffan och släppade mig genom övervåningen till rummet där klädbytning och make over skulle genomföras innan festen.

Sakta men säkert kommer verkligheten tillbaka till mig och jag öppnar sakta ögonen för att kolla vem som skakar om mig, jag ser Andie ner tittandes på mig och telefonen i vänster hand, jag stänger ögonen och grymtar till, 

''Nessa, you better take this... '' Jag sätter mig upp i sittställning och snuggar bort sömnen från mina ögon, jag suckar och sätter fram handen och Andie lägger telefonen i handen och går sin väg, jag reser mig upp och försvinner in i köket.

''Is something wrong.. ? '' frågar jag oroligt, åh nej tänk så förlorar jag jobbet till någon annan bättre?

''Good. '' Telefon samtalet bryts mellan oss och jag suckar, jag går in på toa och fixar om mig, bytter outfit. Säger snabbt till Andie att jag måste till jobbet ingen och tar bussen som kom precis in mot stan.

-

När jag öppnar dörren in till den varma affären så känner jag hur spänningen är i luften, 

''Hiya, '' mumlar jag. Jamie min chef och tydligen Kellie sitter där otåligt på mig, jag suckar mentalt i huvudet innan jag sätter mig mittemot Kellie.

''Hello, '' mumlar Jamie tyst. Jag tittar smalt på Kellie som tittar på mig som ingenting borde ha hänt utan att vi bara sitter här av en ren slump.

''what's going on? ''

-

Jag smäller igen dörren när jag kommer hem, Jävla lilla råtta! Åh! Jag slänger av mig skorna och slänger av mig jackan på golvet och går förbi Andie som tittar oroligt på mig med en skål flingor i handen. 

''Hey? How did it go? '' jag sätter mig i köket, suckar förtvivlat.

Hur fan kunde detta hända? Att få sparken pgv av en liten råtta som ljuger. Jag ser över fönstret innan jag kollar ner i bordet, där en blöt liten pöl som jag börja leka med. 

''Hello? '' hon satte fram sin hand framför mina ögon, jag suckar irriterat och tittar på Andie

''I losted my job okay? HAPPY! '' jag reste mig hastigt så bordet ramlade pradask på golvet och jag försvinner in i mitt rum.

Jag har legat vaken hela natten, inte fått en endaste litet blund på mina starkas gröna ögon, det blir inte bättre av att Andie håller upp och gapskriker inne i köket, jag reser mig upp i en sittande ställning mitt på sängen. Jag gnuggar mina ögon och suckar frustrerat ut, Jag slänger undan täcket så huden knottras på benen av den hemska kylan som har omfamnat rummet. 

Jag går in i badrummet som ligge granne jämte rummet, tvättar ansiktet och checkar till mitt ansikte snabbt, great. Onda ringar runt ögonen, jag går ut till rummet där plötsligt min mobil ringer. Jag ser att Kellie på jobbet ringer.

- Hello?

- Why are you taking care of you friend? Kellie är riktigt snäll, men hennes nyfikenhet är alltid något jag kommer att skona henne för och orespektera.

- Cause ... it's complicated. mumlar jag tyst, hon suckade också.

- But hey! I'm coming, wait like 20 min, i will be there. 

- good! See you later. Klick. Vadå? Väntade hon att jag skulle ge mig ... asså?

+

Efter att ha lämnat lägenheten stressigt och ett förvirrad Andie så är jag 20 min senare utanför Starbucks. Jag stiger in i den varma cafét där det är folktomt och en enstaka kroppar döljs bakom dessa stolar dom köpte in. 

''Oh hi! '' Kellies huvud riktades mot mig, vinkade snabbt innan hon tittade ner i sin tidning igen. 

''it's quite empty in here, ''

''oh i know, it's been quite empty the whole day, i just don't wanna be alone today. '' mumlade Kellie med sina bruna ögon koncenterade på tidningen hon läste slött. 

''but? It's quite unnecessary for me to come on my day off. Cause? You looked have everything under controll, ''

''but like i said, i don't want to be alone.. '' muttrade hon fram.

''Well. Sometimes it works like that, sometimes you have to work alone. ''

''but i don't want to.. '' gnäller hon. Jag suckar och reser mig med händerna uppe i luften och släppte ut ett irriterande suck innan jag försvinner in bakom gardinerna, jag drog av mina jobbarkläder och tog på mina yttekläder och öppnar gardinerna igen. Jag går med suriga steg, öppnar dörren när plötsligt Kellies irriterande röst stoppar mig.

''where are you going? ''

''Home, cause obviously u don't need my help. ''

''but i want some company! ''

''Your freaking magazine can be your buddie for the day or your freaking cellphone! Don't EVER call me in unnecessary again! ''

''You can't leave? Your working! ''

''Well, not on my DAY OFF and watch me Roll! '' sa jag utmanande innan jag lämnade butiken. Vem tror Sara att hon är. Om hon tror att hon kan bossa över mig så kan hon räkna med att hon inte har sätt min dåliga sida ännu!

Min uppmärksamhet på teven upphördes när jag hörde små snarkningar från soffan, jag tittade på Andrea som låg där och sov djupt, jag reste på mig och la täcket över henne innan jag stängde av teven och gick upp, gick till det andra rummet. 
Just då fick jag ett Sms från Jack

 

Hopes she's okay? Jack.

She's okay... she just felt asleep. Enessa. 

Mer svar fick jag inte utan tänkte det va nog ett bra svar för honom, dom verkar ju så himla desperata att få Andrea tillbaka, men jag kanske ska hjälpa dom? Dom kanske vill ha den gamla Andie tillbaks? Jag vet inte. 

Med tusen takar i huvudet somnade jag med kläder på i min säng.

En vecka har flygit förbi, doktorn kommer hit då och då för att kolla till mig så mitt ''minne'' har kommit tillbaka.. Jag har en utmärkt minne, det är bara 2 okända killar som kommer hit varje dag och besöker mig. Regnet öser ner i London, jag ser hela stan genom mitt fönster, hur folk försöker komma sig undan regnet, hur folk stressigt springer undan. Det har varit ensamt senaste tiden, ingen som kommer och hälsar på, inte ens mamma... vilket är underligt. Jag suckar uppgivet och går tillbaka till sängen, sätter mig i greddarställning och tar fram telefonen och skriver ett snabbt mess till Enessa

 

 

 

Be my guest! x 

 

Mer svar fick jag inte utan jag gick in på toa och slängde av mig sjukhuskläderna, drog på mig en tank top med mjukisbyxor och fixade mig lite innan Enessa kom hit.

-

''And then it exploded and the choclate was all over the place! That was so discusting '' skrattade Enessa fram och vi började skratta något otroligt, hon hade kommit upp på rummet runt 1 och nu är klockan halv fyra och har inte lämnat rummet en gång. 

''My god! '' skrattar jag fram, kunde knappt andas

''Okay, so next week it's a party at my friends house so i thought we could go.. Cause Annie is away in Mexico with her parents for 4 weeks, hope you could go? ''

''oh, i don't knoow.. no, can't just stay home and watch some movies instead and catch up? ''

''C'mon , don't be such a boring ass! '' just då plingade min mobil och jag tog upp den och läste meddelandet jag fick.

 

Who are you? And why are you guys camping outside my room.. 

mer svar fick jag inte utan la undan mobilen och tittade på Nessa som tittade ner i sin mobil. Hon log lite och såg sedan upp på mig och låste sin mobil

''who was that? ''

''just a nobody, c'mon let's watch a movie now! '' hon log och satte på en film som hette Fired up tydligen. 

''no! I swear, it's not that! i just miss her, we havent't contact eatchother seens .. now. And i just miss her ''

''but can you try to make her belive us.. ''

''she's not even remeber you Vigs? ''

''No.. '' mumlade han och jag suckade i frustration. Va fan ska jag göra? 

''I'm sorry guys, i just can't .. '' mumlade jag och vände mig om, började springa därifrån.

Efter ett stressigt samtal från Viggo om att hennes mamma hade attackerat Andie blev jag orolig, lagt på i örat på Viggo och skyndat mig upp, sprungit ut till bilen, kört iväg den hem till Andies ställe. 

Nu sitter vi på sjukhuset och väntar otåligt.. eller ja Viggo väntar. Självklart jag med men försökte lugna ner mig medans Viggo gick runt i cirklar och stressade upp sig

''Vigs, calm down! She's strong okay! She will make it.. '' just då kom en doktor ut med glad ansiksutryck. Vi reste oss upp och doktorn mötte oss.

''I'm doctor. Maurice and Andrea is stabil for the moment so she made it, you can go visit her now. '' 

''Thank you soo much doc! Thank you. '' jag tackar snabbt medans Viggo skakar hand med honom och tackar honom tusen gånger, jag försvinner in på Andies rum. I rummet hänger andertag och svettinga stunder, livräddning... jag blev smått rädd när jag kände hur tätt rummet var,

Andie låg i sängen, luft som konstant ger henne syre, hennes bröstkorg åker upp och ner som tyder att hon har liv.

Vi sket i glassen och bestämde att vi skulle gå till någon nyöppnad mysig café. Café Hopes öppnades just idag och vi var dom första kunderna, jag kommer verkligen komma hit oftare! Så himla mysigt och trevligt!
''I'm tierd of this.. being total no one to Mom, like i don't exist, ''

''Of course you exist, it's your mom that's stupid to miss all the best of you! ''

''I'm tierd of feeling like a Failure in her eyes, i'm a nobody to her.. always has and always will. ''

''Of course not just give her some time, help he- ''

''No! Not again, i tried to help her but it ended up bruses for 2 months. And they are still there '' mumlade jag tyst fram.

''I'm tierd! Jack.. i really am tierd now i'm not gonna sit there and watch my mom waste her life.. it's enought that i already have lost someone i really loved ''