Kapitel 12 - I'm back

Tidigare i Only You:
''please Andie.. talk to me '' 
''Why? ''
''Cause i need u.. i really do.. ''
''How can you be so stupid? Ha?.. be so freaking stupid! ''
''Andie, i'm sorry.. '' hulkade Enessa fram. 
''How can you turn me down like this? Seriously?! '' hon rester härskt och försvinner in på rummet medan det faller ännu mer tårar från henne, hon kunde bara inte förstå varför hon reagera såhär? Tror hon att vi kommer att överleva utan pengar? Att det är bara Enessa som skulle jobba för skiten? 
Trodde. Hon. Fel.
EN LITEN INFORMATION NEDANFÖR, NI KOMMER SE, SÅ JAG HOPPAS NI LÄSER DEN SKULLE UPPSKATTA DET! TACK :) - Hoppas ni förstår min förvirring.
 
 
 
 
Kvällen 2 dagar innan vi skulle bli vräkta ur huset försvann jag ut, jag klarade bara inte mer av Enessas eviga tjat. När jag väll försvann var jag med Niall rann tiden så när jag kom hem var jag dödstrött, dagen efter vakna upp till ett tomt hus, allt som är kvar är min säng, mina grejer ner packade som jag missade igårkväll för jag var så sömning och somnade direkt. Att gå till runt i den väldigt stora och toma lägenheten plötsligt ser en lapp uppklistrad på huvuddörren ute i hallen, signerad av Enessa
 
Well i'm heading of to Leeds.
Had some good moments with you, hope i can re-spend them again but that is something i'm willing to put in a box and forget about. 
Thanks for everything.
Enessa. 
Att packa ner resten av grejerna, montera ner sängen och ringa Niall för att hjälpa mig ... det kändes hur jävla gött som helst, Speciellt när jag äntligen lämnade av nycklarna till ägarna runt om stället vet du hur skönt de kändes eller? Det känndes skönt på någon obehagligt konstigt sätt. När han släppte av mig hemma igen hos mamma fick mig att få gamla snillebilder från när man va ung.
''Thank you for everything Niall, just drop off the things here and i can put them inside myself ''
''no-no let me help you.. ''
''No, really i'm fine.. '' han reste sig från förarsitsen och började dropa av mina grejer utanför huset. Fast jag knappt känner Niall så är han så grymt snäll och hjälpsam.. När Niall kör iväg för att jobba står jag utanför huset, jag suckade innan jag knackade svagt på dörren, plötsligt kommer någon kille öppnades ser ut som någon i min ålder fast liteee äldre.. han såg ut som. Mig. 
''Andie? ''
''Yeah... i'm back. '' mumlade jag och fick en kropp överslängd på mig i en påträng kram. Viggo kramade hårt om mig och jag log när han drog sig undan och tog tag om mina axlar mjukt och granskade mig
''God what i have missed u sis! '' 
2 Veckor senare
 
När jag och Viggo anlände till starbucks för fika och en förreningsträff så berättade Viggo långsamt hur mina 3 månaders frånvarande från huset, hur Viggo ringde efter hjälp och hur två män kom klädda och frågade efter mamma och hur hon blev iväg skickad var rena pinan att lyssna, hur hon skrek, hur man hörde saker slängas i mark berättade Viggo detaljerat, när männen berättade att hon har besöksförbud 1 månad tackade Viggo för hjälpen och bad tyst åt dom att ta hand om henne försvann hon, han var där efter första månaden men blev utskickad på direkten av vattenfärg och färgpennor slängades mot honom och mammas skrik om hur mycket hon hatade mig och Viggo lämnade han platsen och återbesöket blev uppskytet varje dag.
Jack pendlade varje dag här förr i ett hopp att jag skulle återkomma men efter 2 månaders framotillbaka pendlande släktes hoppet. Nu var han knappt här var tredje måndad. 
Hur jag berättade hur bra jag hade det tills vi kom in i ett gräl om hyran som särade på oss och hur Enessa mystiskt försvann tillbaka till sin familj hemma i Leeds hade jag inget mer att göra än att bara montera ner sängen och plocka ner mina saker i låda och flytta tillbaka hem igen. 
Vi åkte hem igen och där bytte jag om, satte på mig en rosa tröja som var textad med Vans på och pyjamas byxor och satte upp mitt hår i en slarvig knut när jag plötsligt märkte någonting... en bild på mig och en kille jämte med olika grimaser händes på snett vid min spegel som fångade min uppmärksamhet, jag tittade på bilden och gnuggade lite på den. Jag log och la undan bilden medan jag rotade igenom byrålådorna där jag hittade min Iphone 5 lite dammig, satte jag den på laddning, försvann jag ut till vardagsrummet som jag minns var alltid mörkt och syrebrist nu var öppet, ljuset och fullt med nytt syre satte vi oss ner och tittar på nya filmer som nyss kommit ut. Jag log och kände mig som hemma igen, men hur ska jag berätta för Viggo att jag ska iväg igen, men långt bort nu, inte 20 minuter med pendeltåg. Utan andra sidan jorden i Usa på Universitet Melloniecárds i Miami när jag äntligen har kommit tillbaks igen.. 
När jag just satt min fot hemma igen ... hur blir det med Viggo nu då? Det är någon jag får lösa, har bara 3 månader på mig.

Jag vet det skulle ha kommit sen i söndags men jag blev upptagen med mitt hemma sen så igår hade vi typ teater med klassen och var borta hela dagen. Vi var på ett ställe som kallas Falkhallen.. fick inte ens träna igår. :( Och samma idag också men slutade rätt tidigt idag men blev hur jävla trött som helst nu, ska bara läsa, äta, kolla Despereat Housewives och sova hela imorgon för att vi har studiedag OOOOCH är borta IGEN på fredag så vi får se hur det blir med uppdateringen, Alltingen imon, torsdag eller helgen.. Sorrysorry! :) Hoppas ni gillade kapitlet! Förlåt att det blev så kort. Och hoppas jag inte fuckar upp allt för jag är extremt trött PÖÖSS! / Majmona :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback