Dance Our Tears Away Fanfiction ♥

 

Förvånat satt jag kvar när Enessa stormade ut från rummet. Förlorade hon verkligen jobbet? Jag ställer mig upp och kollar mig lite trött omkring och ser hur disken stod i en hög, jag lägger allt i diskmaskinen och satte på den innan jag överlämnade tvätten till maskinen och försvann upp för trapporna in till Enessas rum. Jag knackade snabbt och öppnade dörren utan att vänta mig något svar, Enessa sitter mitt på sängen, handen vid munnen - sådant hon brukar göra när hon tänker - och tittar på tomma intet. Jag suckar innan jag sätter mig jämte henne och tittar på henne några tysta sekunder, 

''You know, it's okay to be sad you know.. '' jag vet att hon hörde va enda ord jag nämde och hon suckade djupt. 

''I really don't let myself cry in front of anybody.. '' mumlar hon. 

''Fine, i don't know what you want from me but please don't shut me out like this! Okay. I'm just here to help that's all.. '' jag reste på mig och tänkte försvinna ut från Enessas rum men hennes ord hindrade mig från att lämna rummet

''I'm sorry, i'm used to be alone and not having someone by my side and support me, i'm just ashamed of myself that's all.. '' mumlade hon tyst fram. Jag suckade och vände mig om och synar henne, hennes blick har äntligen riktas mot mig och ser på mig med ögonen smått uppspärrade mot mig, vilket är lite gulligt. 

''It's okay, but from now on count on me to be there for you... don't shut yourself in, I'm here for you. No matter what okay babe? '' jag satte mig på sängen och kramade hårt om henne, hon log och kramade om mig tillbaks.

''Okay, i promise '' viskade hon tyst och vi satt sammanbindade tillsammans i en evighets långa kramen, jag tyckte de va skönt och varmt. Tystnaden kom mellan oss vilket gjorde stämningen mer Bästa-vän stund enligt mig.

''Okay, enough with the heavy, '' mumlar hon och tar sig bort den förvånats sköna kramen, jag tittar på henne under min lilla lugg som har smygit sig fram utan att jag anat,

''we are going on a party tonight! Hihi! '' hon reser sig hastigt att jag inte ens hann blunda och ta in det hon nyss sa. Va? Vadå fest? Jag ska ingenstans.

''I'm not going. '' säger jag bestämt och Enessa vänder sig om hastigt och suckar uppgivet och släppar sig fram till mig

''Yes you are! When was the last time you we're drunk and had fun? '' jag suckade och kände hur alla hemska minnen började dränka mina tankar, Med Cory och allt. 

''I can't, i made myself a promise to not drink and have fun at the same time, '' mumlade jag och kollade på Enessa som har huvdet lite på sne och kollade frågsamt på mig, jag ser hur mycket frågan lider henne och att hon måste fråga av sig men väntar på min tilllåtelse, som jag för första gången inte låter henne få. Jag reser mig upp och är påväg att lämna rummet men ännu en gång hennes ord stoppar mig,

''aren't you supposted to tell me that it's okay to ask you why? ''

''Not this time.. '' viskar jag och vänder mig om och kollar på henne

''Well how can i know? I can'- ''

''I will tell you sometime but not today.. '' mumelviskade jag till henne och gick ut ur dörren. Jag stormar ner för trapporna och sätter på tv som jag stände av innan och ser Simsons är på, jag kollar men känner hur min humor har försvunnit. Jag kan inte ignorera allt som har hänt och låsas skratta åt ett program som är barnsligt och för äcklig humor som jag ändå skrattar till då och då. Jag överlevde med problemet innan men grejen är klarar jag av detta igen? Att gå igenom alla jobbiga faser som jag fick lida mig igenom pgv av en dum fjantig fånig fest som jag helst skulle ignorera och ha en hemmakväll för mig själv, att gråta igenom allt jobbigt genom att titta på sorgliga filmer som får mig att hulka och snyfta sönder min armtröja som blir helt snorig och blöt. Jag klarar inte av de igen, det är ju inte filmerna jag gråter mig igenom utan minnerna. Dess alldeles för fina minnen som bränner mitt bakhuvud som jag förlänge sen tog mig samman och stängde inne i en liten ask där den snart skulle börja brinna som idag blev den dag den skulle brinna sönder och hur alla minnen skulle härja fritt omkring mig, att få flera sömnlösa nätter och mardrömmar men få drömmar jag önskar kunde sättas igång på Replay om och om igen, att uppleva gamla minnen som var makalöst roliga och kommer aldrig få upplevas igen. Men jag är ändå glad när jag var under den hemska perioden kom ju Enessa där och stöttade mig igenom allt och mamma, min bror som jag inte har sätt på ett tag. 

''C'mon, let's go okay? Please '' Enessa kan vara en riktig stalker men hon är min vän och om jag inte kan berätta varför jag beter mig så här kan jag åtminstonde gå med henne för att inte visa att jag är något Mongo som inte har något liv utanför!

''Fine, but if it's boring i'm leaving the first thing i will do okay?! ''

''YES YES YES PROMISE! '' hon stände av teven framför mig och skakade på sin lilla rumpa hon hade och gjorde en såkallad ''segerdans'' innan hon drog upp mig från soffan och släppade mig genom övervåningen till rummet där klädbytning och make over skulle genomföras innan festen.